måndag 3 november 2008

Connemara ....


Och vi parkerar bilen och kliver ut och det är alldeles, alldeles dånande tyst.
Allt som hörs är en fågel som skriker till.
Bilden är klickbar.

Tänk, att man kan vara ledig i sex hela dagar och det känns som två månader och helst vill man vrida klockan tillbaka och (även visaren på den badrumsvåg man inte har ...) och man önskar att man hade kunnat ringa till sin gotländske chef och meddela honom att "hej du .., hörrudu., vill du vara så vänlig och stryka mig från schemat och töm gärna mitt klädskåp och mina sprättknivar och dörrupplåsaren kan väl någon hämta i min lägenhet, för du förstår, vi har köpt ett gammalt hus av sten i Connemara och jo, vi ska ha bed-and-breakfast och pv ska baka valnötsbröd var morgon vid fyratiden och själv ska jag bara vara värdinna och ta emot gäster, hur många som helst från Skandinavien och kanske från andra delar av världen också ..., och utanför huset, vid grinden nära vägen, ska där förstås finnas en skylt där det står att det finns lediga rum och att vi talar svenska, men kan göra oss förstådda på engelska, tyska och danska och säkerligen norska också, ja, med allra största säkerhet n o r s k a och i alla fall kan jag räkna till tio på finska om det skulle behövas.

Och vi ska ha ulliga får utanför knuten, dom går lösa förstås ..., och en öppenspis i vardagsrummet ska där finnas så att gästerna kan sitta och bläddra i färgglada broschyrer, allt medan jag kokar kaffe och ger katterna mat och kanske finns där .., eller inte kanske, där finns förstås också en vallhund.

Allt det ska jag säga till den gotländske chefen.

Eller drömmer jag om att säga.

I stället blir det arbete från sju till fem och det är klart att det går det med.

Allt går.

Och Magnus är snäll och rar och kramar om och hälsar välkommen och jag gör allt det jag ska göra och pratar med Helene om hennes kommande resa till Skottland och lite sånt är det.

Men själva själen, den befinner sig mellan bergen i Connemara.

Just så.

6 kommentarer:

Lena sa...

Åå, Elisabet, det är som balsam för själen , att läsa dina blogginlägg.

Elisabet. sa...

panter: ååååå, så rar du är!

Evas blogg sa...

Mmmmm så fint! Och du, jag har ju haft ett litet bageri så om pv behöver hjälp i köket så vet ni var ni vem ni kan ringa till :-)

Elisabet sa...

evas blogg: haha .., ja, det kanske blir lite enformigt med enbart valnötsbröd .., du kan få baka mot fritt boende ..-)

Bloggblad sa...

Jag njuter även jag av läsningen! Du skriver så att det låter som en saga. Härligt!

Anonym sa...

Åh vilken lust man får att resa när man läser om ert Irlandäventyr.
Jag skulle vilja se Irland och Skottland.